Jöback godkänd trots fusklappen

Arbeterbladet 04-03-26

Schlager och symfoni, kan det låta tjusigare? När Sandvikens symfoniorkester låter stråkarna gå i Sandviken på torsdagskvällen, ledda av tv-dirigenten Anders Berglund, är det öronkonst som skapas. Som konferencier leder gamle hallåmannen Claes-Johan Larsson oss genom 100 år av schlager. Vad han påminner om Lars-Åke Wilhemsson!
   Med Peter Jöback och Pernilla Wahlgren som salt och peppar, är det en förträfflig show som den till sista gubben fullsatta Arena Jernvallen får sig serverad. Men jag undrar om showens upplägg verkligen var det gemene man väntat sig. I öronen ljuder väldigt mycket vacker Taube, Alfvén, gammal hederlig svensk filmmusik och Björn och Benny. Inget ont i det, sett ur rätt synvinkel har det ju faktiskt mycket med schlager att göra. Och det är väl det Berglund och gänget haft i åtanke, även om jag tror att många hade föreställt sig showen som en tv-schlagerkavalkad i dessa schlagerdagar. Nu går vi i stället från operett till "Att angöra en brygga". Och kanske väntar vi oss till och med att Peter Harrysson ska komma insmygande från vänster?
   Sandvikens symfoniorkester gör ett magnifikt jobb, från minsta violinknäpp till blås och pukor. De lyfter Jöback och Wahlgren till arenataket och tillbaka, och tur är väl det för då överser vi med fusklappen Jöback har i handen. Han sjunger givetvis "När guldet blev till sand" och river ner kvällens mesta jubel och fjortisskrik. Pernilla Wahlgren är på gott humör, hon fnissar glatt tillsammans med Jöback under tangonumret "Fritiof och Carmencita" som för övrigt är det mest fartfyllda. Vikten ligger istället på de lugna, svävande melodimixarna utan sång, frammanade av Berglunds känsliga dirigenthand. Men summan blir en skön kväll på Jernvallen, med eller utan Diggiloo.

Tillbaka