I 70 år har Sandvikens Orkesterförening glatt Sandvikenborna med musik och det firades med en välbesökt konsert på lördagskvällen. Två festspel, en symfoni och en pianokonsert fick visa prov på vad denna amatörorkester har gett sig på under åren.

Att denna orkester består av idel amatörer är nästan svårt att förstå, låt vara att man denna kväll lånat in några medlemmar från släktingen i Gävle. Okej att det lät lite orent i vissa korta sekvenser, men det kan även hända proffsen. Bara en sådan sak att man ger sig på avancerade konstmusikverk bevisar ju att denna orkester har stora ambitioner och är beredd att satsa för att utvecklas ännu mer.

En annan positiv sak är blandningen av gammal och ung bland medlemmarna. Här fanns flera yngre, från tonår och uppåt, som spelade med liv och lust tillsammans med de äldre och mer erfarna. En perfekt grund för ett bibehållet musikintresse och en musikerkarriär.

Till orkesterns nackdel hör att salongen i Folkets Hus inte är bra som konsertsal. Det är rent ut sagt bedrövlig akustik. Tonerna dör så fort de lämnat instrumenten och den vackra efterklangen uteblir helt. Orkestern förtjänar något bättre. Sätt upp konserthus på önskelistan!

Kvällens inbjudne solist var pianisten Mats Widlund, som tillika är en av två konstnärliga ledare för Sandvikens Kammarmusikfestival. Han och orkestern tog sig an Rachmaninovs Pianokonsert nr 2 i c-moll med den äran. Jag har tidigare bara hört Widlund på Kammarmusikfestivalen så det var intressant att höra honom tillsammans med en hel orkester.

Och jag blev definitivt inte besviken, tekniken och virtuositeten fanns där - vilket krävs för att spela just Rachmaninov. Däremot blev orkestern lite upphetsad och överröstade Widlund i några av de starkare partierna, men det var väl bara musikglädjen som skvätte över.

Alfvén och Eklund fick bidra med varsitt festspel. Passande såhär på en jubileumskonsert. Hans Eklund var son till en tidigare medlem i orkestern, och han har skrivit en hel del musik med anknytning till Sandviken. Naturligtvis har orkestern framfört den. Schuberts åttonde symfoni - Den ofullbordade - består av endast två satser. Den kallas också för den första genuina romantiska symfonin och man önskar att han skrivit färdigt den.
Som sig bör fanns det flera gratulanter och kön blev lång när alla skulle lämna över blommor efter konserten. Bland andra Sandvikens kommun och Folkets hus ville hylla orkestern och hoppades på en fortsättning många år framöver. Det gör jag också.