 HÄRLIGT! Mångsysslaren Per Myhrberg bjöd Sandvikenpubliken på ett pärlband av Taubemelodier. Foto: CATHARINA SANDSTRÖM |
 |
||||
|
|
|
|
Musik. Så skimrande var aldrig havet Sandvikens Folkets Hus 18.9 Dirigent: Anders Ericsson Medverkande: Per Myhrberg, Martin Östergren, piano, Backa Hans Eriksson, kontrabas, Jörgen Stenberg, trummor, Sandvikens Symfoniorkester |
|
Vatten och hav var temat för Sandvikens Symfoniorkesters säsongspremiär på söndagskvällen. Tyngdpunkten låg på Evert Taubes musik där Per Myhrberg inbjudits som tolkare.
Vi fick höra ett pärlband av Taubes kända och mindre kända melodier, allt arrangerat av pianisten Martin Östergren. Framför allt i de muntrare numren backades Myhrberg och trion upp av orkestern, vilket gjorde att hela framförandet blev mustigt och roligt. I de lugnare visorna, som "Brittisk ballad", "Fritiof i Arkadien" och "Dans på Sunnanö", visade de tre musikerna en härlig musikalitet och de hade väldigt roligt - det märktes.
Myhrberg själv är en mångsysslare som provar på det mesta. Trots en ej skolad röst har han sjungit opera med den äran, och den lite råa rösten passar verkligen att tolka Taube. Men han har en tendens att ha lite bråttom, vilket blev tydligt i "Nudistpolkan" där en viss obalans märktes mellan musik och sång.
Per Myhrberg hade inte bara Taube i bagaget. Han bjöd även på lite Bellman och några engelskspråkiga sånger, de sistnämnda i lite jazzigare tappningar.
När trion tillsammans med orkestern spelade Taubes "Nocturne" var det så otroligt vackert att jag var tvungen att dra en djup suck när den var över. En av kvällens höjdpunkter!
Orkestern framförde tre nummer själva. I Händels Hornpipe ur Watermusic märktes en del tveksamheter i hornen varför det blev orent. Synd eftersom hornen är själva essensen i stycket. Nästa verk, ett utdrag ur Chatjaturjans Spartacus säger kanske inte så mycket, men om jag säger temat från Onedinlinjen så vet åtminstone ni som såg på tv på 70-talet vad jag pratar om. Ett stycke som är pampigt och mäktigt och med ett genomgående tema i stråkarna.
Just detta tema kräver en samstämmighet som är precis, och tyvärr så fick man inte till det vilket drog ner betyget på stycket. Istället var det i Utskärgård av Bobbie Ericson som orkestern fick till kvällens bästa framträdande, där alla stämmor verkligen var "på hugget".
Som extranummer klämde Myhrberg och alla musiker i med 34:an och då var även publiken med på noterna. En härlig avslutning!
|
Bodil Proos |