Det
var en stor dag för Liverpool
Beatles för hela slanten. Gruppen Liverpool samspelade med Sandvikens Symfoniorkester och sällan har två timmar gått så fort.
PÅ
SCEN:
Inte
sen Sandvikens HK:s glada dagar i handbollsallsvenskan har en sån profil glänst
i Jernvallens inomhushall, nyrenoverad och grann. Som en spöklik kopia av John
Lennon ledde denne östgöte vid namn Olle Nilsson lugnt och sansat sitt band
igenom föreställningen. Det var en stor dag för Liverpool då ju även
Everton levererade nätmusik på fotbollsplanen därhemma, 5-0 på West Ham.
Och på Jernvallen befann sig István Németh med ryggtavlan mot publiken och dirigerade sin symfoniorkester, likt en George Martin, och det stod helt enkelt härliga till. Fast det hade inte gjort något om ljudet skruvats upp ytterligare några snäpp. Beatles musik är och förblir oslagbar. När den förenas med mäktigt blås, sköna stråkar och slagverk med varierande styrka ges det ytterligare en dimension. Arrangemangen av Liverpools basist Ronnie Roos prickade rätt. Egentligen var det spel mot ett mål. Det måste helt enkelt bli bra med en sån råvara, en sån samtrimmad kvartett Beatles-kännare och en symfoniorkester som självfallet tände till när den fick chansen att glida ifrån sin vanliga klassiska repertoar.
Över 600 personer tog plats för att se lördagens första spelning av två. Ingen torde väl ha blivit besviken. Två timmar rusade blixtsnabbt iväg.
- Går det för fort, frågade Olle Nilsson retoriskt.
Publiken fick därför ett medley på mjukislåtar (som "You´ve got to hide your love away" och "Norwegian Wood") och ett extranummer ("Hey Jude") som utfyllnad. Annars var menyn utvald med noga eftertanke i de partier där symfoniorkestern var aktiverad till fullo. I den något tamare, kanske alltför högtidliga och spända första avdelningen, fastnade jag för "Eleanor Rigby", där trummisen Kent Szwonder fick leka Paul McCartney, och "Penny Lane", där Magnus Mellberg förtjänade en extraapplåd för sitt trumpetspel.
Andra halvleken blev vassare med Olle Nilsson i sina paradnummer "Imagine" och "Revolution". Århundradets mest inspelade komposition, "Yesterday", tog Lennart "George(!}" Kåge hand om på egen hand, uppbackad förstås av stråkarna. Tack och lov glömde Liverpool inte bort låtarnas låt, alla tiders "A day in the life". Där blev det fritt fram för ståpälsen, åtmintone på mitt skinn.
Presentatören
Pelle Ahlmén stod för den största överraskningen då han plötsligt klev
fram som en etablerad storbandssångare och rev av "When I´m 64"
alldeles utomordentligt, om än med fusklapp. En stor dag för Sandvikens
Symfoniorkester - och Liverpool.
Liverpool & Sandvikens Symfoniorkester
Arena Jernvallen, lördag
STEFAN
ANDERSSON