En strålande säsongspremiär

	Inför ett fullsatt Folkets hus i Sandviken gjorde nog inte Sven-Bertil Taube någon besviken. Foto: Lars Wigert

Sandvikens Symfoniorkester inleder säsongen med storfrämmande. Det är första gången jag hör Sven-Bertil Taube live och jag känner viss nyfikenhet.
Sven-Bertils memoarer kom nyligen, fick goda recensioner. Annars hör han min barndom till, närmare bestämt de år då jag inte missade svensktoppen för allt i världen. Det var Taubes Änglamark och Mikis Theodorakis En sång om frihet. Jag älskade dessa sånger, rätt upp och ner.

Det var för Rösten, och för Texterna. Grekland och Spanien var militärdiktaturer. Hormoslyrplanen flög över våra skogar. Frihet och miljö - stora frågor då som nu.

Salongen blir fullsatt, fattas bara. Först spelar orkestern en ouvertyr av August Söderman. Lekfull och glad festmusik med fanfarer och trumvirvlar. Så kommer Sven-Bertil in och inleder en kavalkad av sin fars visor, suveränt arrade av Martin Östergren och Ulf Björlin. Sjösalavår först. Och ja, rösten är sig lik, mjuk, välartikulerad, lyfter texten.
Det är Röst och Text, precis som jag minns. Fritiof i Arkadien förflyttar oss till en sorglös sommarvärld. Västanvind bjuder på suveränt jazzigt pianokomp av Martin Östergren, sedan sex år Sven-Bertils ständige följeslagare världen runt. Jag har skrivit till min flicka kompas fint av hela trion. Snart sitter jag som trollbunden och suger i mig varje ord.

Många av visorna har jag inte hört eller sjungit sedan jag var barn. Nu stiger texterna i mitt minne och möter Sven-Bertil där framme på scenen. Så blir det Fritiof och Carmencita-duett med Lisa Östergren. Vilken röst hon har, jag får gåshud. Orkestern och trion kompar så bra att jag undrar om de gjort annat än spelat tillsammans, alla dessa musiker.
Orkestern bjuder också på ett par klassiska örhängen av Grieg. Anitras dans, inte helt i synk hela vägen, men känsligt och fint som en broderad slöja. Senare i programmet hör vi I Bergakungens sal, med suverän tempoökning. Martin Östergren filar på en musikal om en 1700-talstjej vid namn Fanny.

Här är det uruppförande av sången Hemlighet. En vacker ballad som bärs av Lisas uttrycksfulla röst, fint saxsolo av Backman. Lisa, Martin (de är syskon) och trion turnerar med barnföreställningen Jazzmys, vi får höra ett par nummer.
Jojje Wadenius och Barbro Lindgrens Jag är det fulaste som finns: Martin sjunger rart och Lisa visar att hon också är en fin pianist. Sen far vi upp i rymden till stjärnorna och Nickotickotin och jag, med stämningsfullt och svävande jazzlir.
Efter paus spelar orkestern Sibelius Alla Marcia ur Kareliasviten, studsande och glad sommarmusik, även om det sackar lite. Så sjunger Lisa Edit Södergrans dikt Alla mina luftslott, tonsatt av Martins melankoliske pianolärare från gymnasietiden, en sorgsen och vacker jazzballad.
Saxofonist Thomas Backman växte upp i Vallhov i Sandviken och bjuder, tillsammans med trio och stråkar, på en låt han tillägnat denna stadsdel. En stillsam och vänlig låt med vandrande skalor och ett tryck som ökar mot slutet.

Sångarduett igen: Rosa på bal, med mycket bra jazzkomp. Många låtar blir det, mot slutet känner jag mig aningen trött. Men så tänder Sven-Bertil, som det proffs han är, energin igen, berättar målande om ett besök i San Remo tillsammans med fadern, där den förr så frodige och glade bagaren nu visade sig vara liten och arg.
Ja, den glade hade dött, visade det sig. Sen sjunger Sven-Bertil visan om bagaren: med bravur, och orkestern är inte sämre. Allra sist Calle Schewens vals, ja fast extranummer också: Min älskling, du är som en ros, i skön duett. Publiken applåderar vilt, ingen kan vara besviken.

En strålande säsongspremiär, även om jag i sanningens namn måste säga att orkesterstyckena kom lite i skymundan. Och jag förlåter faktiskt Evert Taube för hans lite gubbiga texter. De kommer från en annan tid.
Sven-Bertil med vänner
Folkets hus, Sandviken
Sven-Bertil Taube, Lisa Östergren
Martin Östergren piano
Putte Frick Meyer kontrabas
Isak Andersson slagverk
Thomas Backman saxofon
Sandvikens Symfoniorkester
Dirigent: Jon Terje Svendsen
Musik av Evert Taube, Grieg, Söderman, Sibelius m fl
Camilla Dal