Så kan det låta
MUSIK Stämningen är gemytlig i Sandvikens Folkets Hus, salongen närmast fullsatt, publiken blandad, många barn. Men akustiken, akustiken: rent katastrofal för orkestermusik.
Ljudet dunsar kring som i
en papplåda och flera gånger låter det skevt och illa eller lustigt som
en leksaksorkester, särskilt i de rena orkesterstyckena. Jag skyller på
akustiken, för Sandvikens symfoniker brukar låta mycket bättre, som sist
jag hörde dem med Tobias Carron, då i Sandvikens kyrka. Men det goda
humöret är det inget fel på, som i inledande ungerska marschen i arr av
Berlioz. Konsertprogrammet är den perfekta lördagsunderhållningen med en
blandning av populärmusik och klassiskt.
Anförande dirigent Hans Ek är inte mindre underhållande han, med skojigt
och avspänt mellansnack. Stefan Gunnarsson, mest känd från SVT:s
långkörare Så ska det låta, gästar med sin trio och en mängd egna låtar
i bagaget. I de låtarna agerar orkestern stråk- och kompmaskin - och gör
det mycket bra. Med uppmickad sång och dito piano, bas och trummor
fungerar akustiken dessutom bättre. Att Stefan Gunnarsson är en skicklig
pianist med jazzigt släng visste vi, men att han också sjunger bra var
en nyhet, åtminstone för mig.
Han visar sig ha en behaglig, ljus och stadig röst och skriva poplåtar
med soulstänk. Det är kompetent och välklingande på det där sättet som
är typiskt för studiomusiker - inte jätteoriginellt, men det funkar och
är trevligt att lyssna på.
Jag tänker lite på Elton John i hans bästa, mindre hysteriska stunder.
Och Barbra Streisand. Ett par låtar har Hans Ek krusidullat till lite:
de har fått intron i form av Chopin-preludier i orkesterarrangemang -
låter lite knäppt kanske? Vaggviseaktiga sjunde preludiet, och det
mäktiga tjugonde övergår i pop, funkar- funkar inte, jag vet inte, men
det är inte första gången Chopin används i popsammanhang.
Minns att annars smörige Barry Manilow skrev en stämningsfull låt byggd
på just tjugonde preludiet någon gång på sjuttiotalet. Nå, efter detta
får vi möta kvällens andra solist: Ylva Larsdotter, sandvikenbördig
violinist som nu studerar på musikhögskolan Edsberg. Hon har spelat med
orkestern förr, första gången var hon blott sju år gammal. Ikväll hör vi
henne framföra två stycken, först temat ur filmen Schindlers list,
komponerat av John Williams.
Det är vacker och smäktande musik, särskilt fäster jag mig vid violinens
och harpans sköna väv av melodi och tondroppar. Efter paus får vi höra
mer av Ylva, i virtuos musik av Saint-Säens. Här ryms allt från det
känsligt uttrycksfulla till verkliga sågattacker och vådliga hopp och
orkestern följer henne bra för det mesta. Orkestern bjuder också på ett
par fartfyllda stycken, en slavisk dans av Dvorak och en medryckande
galopp av Offenbach, ur Resan till månen. Annars pop för hela slanten,
med Lennon/McCartneys The long and winding road som höjdpunkt, mycket
bra och troget originalet. En trevlig konsert, men en konsertlokal med
bättre akustik vore att önska. Ja men visst: Sandvikens Symfoniorkester
i Göransson Arena. Just det. Så må det bli.
Sandvikens Symfoniorkester
Stefan Gunnarsson Trio
Ylva Larsdotter, violin
Dirigent: Hans Ek
Sandvikens Folkets Hus
Camilla Dal