Det lyfter under valven!

	Ett lyft. Sandvikens Symfoniorkester med solisten Tobias Carron, Sandvikens kyrka i söndags. Foto: CAMILLA DAL

MUSIK Jag lämnar glittriga Gävle, avstår från mingel och glam för att åka den mörka vägen till Sandviken.
En kyrkfull företrädesvis äldre sandvikare (min bänkgranne konfirmerades här 1936!) firar Sandviks och stadens grundares Göran Fredrik Göransson födelsedag.

Och inte bara det, man firar alla som byggt vidare på Sandviken sedan den där julidagen för 150 år sedan, då Göran Fredrik lyckades med bessemergrejen för första gången. Utan den hade trakten kanske förblivit lantlig och folktom - innan järnverket anlades bodde här en tolv pers fördelat på bondgård och några torp.

Det och mer av historisk art får vi oss till livs då Henning Eneström, styrelseordförande i Stiftelsen Albert & Anna Göranssons Minne, håller högtidstal.
Sandviken är en frukt av Göranssonska familjens entreprenörsanda, en framgångssaga utan like, kan tyckas.
Men jag tänker lite där jag sitter och undrar hur den ser ut: historien som gömmer sig bakom historien om entreprenörskap, välvilja och socialt engagemang.
Att det finns en särskild anda i Sandviken kan inte dock förnekas, kanske därför jag gärna åker hit. Här finns en kreativ envishet och insikt om att alla bör få vara med som gör att man törs prova där andra mesigt fegar ur alternativt överlämnar allt åt proffsen. Som graffitiväggar. Som en ideell symfoniorkester på amatörbasis. Sånt.

Högtidsdagen firas med musik förstås. Före talet hör vi Sandvikens symfoniorkester framföra Lars-Erik Larssons musik till Shakespeares skådespel En Vintersaga. Det är ett verk på fyra korta satser som kom till i slutet av 30-talet. Larsson var då anställd som kompositör och dirigent på Sveriges Radio och samarbetade ofta med Hjalmar Gullberg, poet och teaterchef.
I år är det 100 år sedan Larsson föddes, och med tanke på den intill sjuka gränsande förkärleken för jubileer lär vi nog höra mer av hans musik i år. Det här är skådespelsmusik, men skulle passa lika bra till film. Det börjar som en långsam färd genom landskap, så går det naturlyriska snabbt över i verkligt episk storslagenhet.

Andra satsen är ett kort mellanspel med snabbt stigande stråklinjer. Naturlyriken återkommer i tredje satsens pastoral, rytmiken känns fri och självklar med klangdroppar av pizzicato och fina blåspartier. Epilogen börjar brett i basen, en varm romantisk melodi stiger tills det brusar stort och ljuvt.
Michael Haydn var lillebror till den mer kände Joseph. Michael är mest känd för sin kyrkomusik, men skrev musik i alla genrer.
Här hör vi flöjtkonserten från 1770 med Tobias Carron som solist. Det här är lätt och elegant musik i barockens omedelbara efterföljd och den framförs mycket bra.
Rytmiskt och medryckande från första stund med en underskön flöjtstämma som stiger allt högre under valven.
Andra satsen är som brukligt långsammare, sedan utvecklar sig en speciell dynamik hos stråkarna: korta crescendon som genast faller tillbaka igen, flöjtstämmans uttryck är ömsint och varmt.

Sista satsen är mer energisk och framförs med en äkta känsla för det väsentliga energifördelningen, drivet.
Det lyfter, lyfter under valven.
Det är första gången orkestern dirigeras av Krister Pettersson, i mina öron ett samarbete som fungerar mycket bra. Jag längtar redan efter att få höra mer.
Ett lyft. Sandvikens Symfoniorkester med solisten Tobias Carron, Sandvikens kyrka i söndags.

Sandvikens kyrka
Minneskonsert
Sandvikens Symfoniorkester.
Solist: Tobias Carron.
Dirigent: Krister Pettersson.
Högtidstalare: Henning Eneström.

Camilla Dal