Peter Jöback sjöng "Guldet blev till sand" (redan en klassiker och tidernas maratonvinnare på Svensktoppen) kunde ju svida som salt i såren, just på Jernvallen och bara veckan efter att SAIK förlorat sin mästartitel i bandy.
Ändå blev det kvällens höjdpunkt i ishallen, den låt som framkallade största applåderna bland närmare 1 800 personer på åskådarplats.
Annars blev det en rätt så trög tillställning, en schlagerkavalkad som var litet för stel och popmpös i sina former, och där det långa stunder tycktes som artisterna på scenen hade skojigare än den i och för sig artiga och applådvänliga publiken.
Här hade i alla fall Sandvikens eminenta amatörsymfoniker chansen att ta för sig med Anders Berglund som pinnviftare (och sångare i "Att angöra en brygga").
Orkestern, förstärkt med Så ska det låta-musiker, tilldelades en rejäl bit av kakan, tackade och bjöd igen. Kvällens lirare - utan tvekan!
Det var tvära kast mellan bland andra Evert Taube, Kai Gullmar, Edvard Persson-hits, Jules Sylvain, Karl Gerhard och Abba. Fast ibland, som i vissa musikalpartier, tummade man litet grand på begreppet schlager och vad som utmärker en sådan. Men vad gjorde det.
Publiken fick naturligtvis höra Pernilla Wahlgren i sitt paradnummer "Piccadilly Circus" och det är på pricken en schlager, som den aktive presentatören Carl-Johan Larsson poängterade.
Till sist ska noteras...
... att Pernilla och Peter dansade tango som Fritiof och Carmencita.
... att det blev litet "Så ska det låta"-stuk över andra aktens inledning när Berglund satte sig vid pianot och de övriga tre formerade sig kring honom. Potpurriets ingång och utgång var pricksäkert, "Det ska va' gamla låtar".
... att producenten Tomas Roslund har planer på att återuppliva konserten på andra orter, men först under hösten-vintern 2004-2005.