En hyllning till musikalfilmerna

När jag såg Karl Dyall göra det halsbrytande numret ”Make ’em laugh” i ”Singin’ in the rain” för några år sedan (det som Donald O’Connor gör i filmen) gick det verkligen upp för mig vilken härligt akrobatisk artist han är. Nu fick vi inte se just detta nummer i tisdagens föreställning, men det fanns tillräckligt många spänstiga rörelser för att publiken skulle tappa andan. Karl Dyall, Rennie Mirro och Hanna Lindblad träffades i samband med just ”Singin’ in the Rain” och blev goda vänner, och har här satt ihop sin egen hyllning till de fantastiska musikalfilmer som producerades i Hollywood från 1927 och framåt. Tillsammans med Karls syster Sharon Dyall bjöd de på en hel räcka med evergreens som för evigt är sammankopplade med sådana stjärnor som Gene Kelly, Fred Astaire, Judy Garland och Marilyn Monroe, för att bara nämna några. Själv har jag starka minnen av hur jag fullkomligt älskade att se Fred Astaire dansa när jag var liten och satt framför tv:n, och det där med stepp skulle jag absolut lära mig. Det gjorde jag nu aldrig, men jag får fortfarande rysningar när jag ser stepp framföras av skickliga dansare. Så ni kan ju tänka er hur jag fullkomligt skakade i stolen denna kväll…
Mirro och Dyall är helt lysande dansare, och det är faktiskt lite Astaire och Kelly över dem. Hanna Lindblad blir bara bättre och bättre ju mer jag ser henne. Och Kalle som plockades upp ur publiken håller
nog med. Han verkade må bra där han satt på scenen med en lättklädd Lindblad som dansade för honom! Sharon Dyall gjorde en fenomenal version av den förbisedda alten som längtar efter en egen
melodi. Dessutom var det kul att se henne dansa med brorsan och de andra. Det är bara att konstatera att det skrevs en hel del härlig musik under denna period och det svängde rejält om Sandvikens Symfoniorkester, som var förstärkta med tre musiker på trummor, bas och gitarr. Det jag tycker är riktigt häftigt med just Sandvikens orkester är att den vågar ta ut svängarna ordentligt, och samarbetar med så många spännande artister. Man rör sig lätt mellan klassisk musik och pop, showföreställningar och opera. Fortsätt så! Men snälla Konserthuset, styr upp det här med garderoben. Om ni nu ska ha betalgarderob i stora kapprummet, se till att ha tillräckligt med personal som tar emot kläderna. Nu var det fullständig kaos före föreställningen.

Bodil Proos