Mäktigt Hedesunda!

”Lurberget – berget som reste sig ur havet” är ett musikdramatiskt epos som berättar historien om hur människorna började bebo det kalla och karga norden efter det att inlandsisen dragit sig undan. Det
handlar om Brunn (den by som utgör centrum i Hedesunda) och Lurberget – den delen av Hedesundaåsen som enligt sägnen gömmer en silverskatt som vaktas av Fru Lura. Vi får följa människorna som kommit dit och levt sina liv i området, ända från 7000 före Kristus och fram till nådens år 1661. Berättelsen förs framåt av Lurberget själv – spelad av regissör Lennart Eriksson, som härstammar från
Vinnersjö by i Hedesunda och sedan 1988 är verksam vid Borås Stadsteater. Sett med bergets ögon gestaltas tidsåldrarnas utveckling och generationers öden genom att sång och musik vävs samman med
skådespel och bildprojektioner. Ensemblens medlemmar har ett stort åldersspann; och de allra minsta, ”knytten”, bidrar till uppsättningen och ger extra liv och lyster. Det hela är en mycket väl genomarbetad föreställning, och man kan inte bli annat än imponerad över de konstnärliga förmågor, begåvningar, och drivkrafter som måste innebo det lokala och kulturella föreningslivet. Det handlar om amatörer som håller väldigt hög klass. Här kan man särskilt nämna sångsolisterna Kristina Wiklund och Per-Erik Sundström, som gör en fantastiskt fin prestation i duetten ”Du är som vatten”.

Musiken som är skriven av Erik Wiklund, Erik Wiklund jr, och Kjell Sörling tolkas av delar av Sandvikens symfoniorkester, som är nykomlingar sedan uppsättningens urpremiär 2007. Det är ett riktigt allkonstverk som framförs i Hedesunda kyrka under den här veckan, och jag kan rekommendera alla som inte köpt biljetter och därmed försäkrat sig om en plats, att omedelbart göra detta. Särskilt om man har anknytning till eller har ett hjärta som brinner för Hedesundabygden. Uppsättningen ”Lurberget” är bränsle på den elden.

Emelie Lundin